Life waits for no one.

Nu har vi varit här i en vecka. Annie ligger och spelar bubble face på sin mobil och vi ska försöka sova. Egentligen skulle jag vilja skriva that we’re about to sleep, för engelskan känns so much closer right now. Allt som vi gör här på dagarna består utav att träffa nya människor och prata engelska. Mina tankar är till och med på engelska most of the time! Innan har man skrattat åt Svenska Hollywoodfruar när they put in engelska ord i varje mening, men nu är jag där själv. Det känns konstigt men ändå så naturligt att använda ett språk som jag tidigare bara använt i skolan.

Nu ska jag försöka förklara för er hur vi har det här borta. Jag som aldrig haft svårt för att skriva tycker plötsligt att det är svårt att förmedla en känsla som jag har på andra sidan jorden, men jag vet att framförallt mamma och pappa väntar på det så jag måste försöka.

För att vara ärlig så saknar jag Sverige väldigt mycket. För er som inte vet så har jag mina tre killar där hemma. Johannes Bosse och Rune heter dem. Rune är en liten kille som jag tagit hand om i två månader. Det är hans föräldrars pengar som gör den här resan möjlig för mig. Eller det var i alla fall deras pengar. Johannes är min pojkvän och Bosse är min lilla hund. Jag saknar dem VÄLDIGT mycket.

För någon timme sen så var jag och Annie ute och tog en öl med vår granne. Han frågade hur vår dag varit, och om vi hittat något jobb. Annie kunde stolt berätta att hon sökt en hel del jobb, och att det hade varit en bra dag. Jag skämdes för att säga att jag inte sökt ett enda jobb. Jag har ingen aning om vilket typ av jobb jag vill ha, och tanken på att jag ska gå in på ett random café eller liknande och ge dem mitt engelska CV får mig att vilja börja gräva rakt ner i jorden och hela vägen hem till Sverige. När vi kom hem fick jag ett text (de säger inte sms här) från grannen Jamie som vi nyss tagit en öl med. Exakt såhär skrev han:”Don’t forget that you are on your first big holiday and you should make the most of it. Do everything you can and most of all have fun because life waits for no one. Peace and love se you when the sun is shining!” Kanske är det så. Kanske borde jag inse att livet inte väntar på mig. Kanske borde jag sluta längta hem och börja leva här istället. Det betyder därmed inte att jag kommer glömma det som jag saknar där hemma. Hur bra är det inte att jag är här och har familj och vänner som sitter där på andra sidan jorden och rakt från hjärtat önskar mig lycka till? Vi gick förbi ett café idag där det stod; All you have to do is decide that today is your lucky-day!” Imorgon ska jag vakna upp och tänka precis så. Ser fram nästa gång vi hörs, men nu ska vi sova.

Xx´