Nu tänkte jag berätta allt om hur det egentligen gick till innan Annie och Maja åkte till andra sidan jorden ihop. Allt började år 2004 och både pappa Tom och pappa magnus hade kommit med den fantastiska idéen om att deras döttrar skulle åka ut och segla på ett stort skepp.Seglingen varade i 2 veckor och där möttes Annie, Maja och Amanda och en evig vänskap påbörjades. Sommaren året efter åkte Annie och Maja ut och seglade på en fortsättningskurs som även den varade i 2 veckor. Åren efter det sågs vi ganska frekvent under sommrarna i Fjällbacka och helger i Göteborg. Sen hände något för 2 år sedan på juldagen, vi firade den i Göteborg tillsammans med mina vänner och sen hördes inte vi mer än "Grattis på fördelsedagen" på 2 år.
Sen i september 2010 la ödet in en stöt och vi hamnade här i Melbourne. Det hela började egentligen med att jag hemskt gärna ville åka till melbourne för att jobba men hade ingen att åka med. Tanken på att åka själv var självklart uppe men sällskapssjuk som man är så ville jag göra allt som stod i min makt att hitta någon attd ela denna upplevelse med. Innerst inne visste jag hela tiden att jag skulle komma iväg, jag visste inte när, hur eller med vem men jag skulle iväg och så var det med den saken! Så jag skrev på facebook "är det någon som vill åka till melbourne och jobba med mig?" och av alla människor så svarar maja "jag". Sen började vi maila och prata via telefon (jag bor i gbg och maja i sthlm). Planerna smeds och började formas.
Maja hade dagen innan jag skrev på facebook avtalat ett jobb som barnflicka på heltid åt en 10 månaders baby som heter Rune. Detta skulle vara tillräckligt bra betalt att hon skulle kunna betala hela resan och bäst av allt skulle jobbet ta slut den 23/10 och jag hade hela tiden tänkt att jag ville åka 25/10 (precis efter högskoleprovet). Så där satt vi i varsinn del av Sverige med samma dröm, pengar och längtan efter varmare bredgrader. Slutade med att vi bokade 5 veckor innan avfärd.
Själva avfärdsdagen kändes jättekonstig då jag checkade in på landvetter och maja på arlanda och båda två grät. Kommer ihåg att när jag sagt hejdå till min familj och gått igenom säkerhetskontrollen tänkte att ni finns det ingen återvändo och hoppades innerligt att maja skulle komma till London. Jag anlände 1 h före maja till london och gick runt och kollade in flygplatsen. Sen smsar hon och säger att hon landad och är påväg till rätt terminal nu. Sen kom hon gående där med rödgråtna ögon och massa spypåsar som flygpersonalen hade försett henne med. Det var första gången vi sågs på 2 år ochd et kändes som vi setts några timmar tidigare bara. Allt med att åka med Maja känns så rätt och vi kompleterar varandra väldgt bra! Väldigt lika i många lägen men olika i de lägen där de behövs. Vi kom fram til att vi knappt tjaffsat ens på snart 1 månad, och ni som känner mig vet att detta är en sensation.. Det enda är att i coh med att man inte har något att störa sig på så hittar man helt onödiga saker. Som att maja duschar för långsamt och vill ha ceasardressing på allt och att jag alltid har en förmåga att inte kunna sitta still och ständigt äter upp pålägget..
Men vad säger man?! Vi tog en chansning som båda trodde på ochd et blev så mycket bättre än vad det någonsin kunnat bli! Maja har blivit ett av mina hjärtan hemma och har man en gång blivit det så är man det föralltid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar